helgen har gått fort, för fort! söndagen är här och om den förut var stavad ångest till hundra så är den numer stavad ångest till tusen. dagen då tåget tar mig tillbaka till storstaden, bort från de som betyder mest, får mig att stå stadigt på fötterna och tryggheten. antar att mina känslor är en naturlig reaktion men fy bubblan vad jobbigt det är.

försöker tänka på annat innan tåget går senare ikväll med bland annat lunchbesök hos svärisarna och en god frulle tillsammans med hjärtat!